Då var det dags igen...
...för ett nytt Blodomlopp... Skulle sprungit med Karin och hennes kollega i år men vi missade varandra i folkmängden... Istället hittade jag en gammal klasskompis - andra gången på en månad som jag träffar på honom nu av en slump, dessförinnan var det 22 år sedan.
Jag hade mer eller mindre bestämt mig för att såsa runt banan i år, men nu tog jag alltså följe med Nicke. Och var femton sekunder från mitt personliga banrekord, 10 km! Jojomän! Jag var helt slut och Nicke nästan kräktes i sista uppförsbacken :)
Sedan blev det både banan och kexchoklad vid målgången :) GP:s bild.