M925-bloggen!

Sala Silvergruva.
Visste du att Sverige har haft en egen silvergruva, där man under 400 år bröt 3-4000 kg silver per år?  Och att den låg inte längre än 12 mil från Stockholm, 6 mil från Uppsala eller 4 mil från Västerås?

Idag är gruvområdet en spännande turistattraktion - och till helgen åker jag dit på studiebesök :)

Lycksökare av olika slag.
Gamla sägner berättar om hur bönder från trakten, estniska rövare, svedjebönder från Finland och biskopar sökte efter den åtråvärda silvermalmen redan i början av 1100-talet.

Sedan storbonden Bråsta-Lars kor rotade i jorden och fick silver på sina horn, avslöjades nya silverfyndigheter i slutet av 1400-talet och en gruvverksamhet växte fram.

4 ton silver per år bröts för hand med hackor...
Under 1500-talet upplevde Sala silvergruva sin storhetstid. I "Herr Stens botten" och andra gruvor bröts upp till 3000-4000 kilo rent silver per år. Berget hettades upp med stora eldar och därefter bröt sig gruvarbetarna in i berget med släggor, kilar, hackor och andra verktyg.

.
Sveriges skattkammare.
Gruvan kallades för "Svea Rikes skattkammare". Många bönder övergav sina jordbruk för att delta i silverbrytningen och ett helt samhälle växte upp runt gruvan. Nya mäktiga schakt sänktes till 200 meters djup och gruvan fick en andra storhetsperiod i slutet av 1600-talet.

Under 1700-talet präglades Sala silvergruva av kris och ekonomiska problem. Först i mitten av 1700-talet stabiliserades verksamheten genom upptäckten av silverfyndigheter på 90-metersnivån, Halvvägsmalmerna. Under 1800-talet inriktades arbetet vid gruvan alltmer mot andra metaller än silver.

I slutet av 1800-talet effektiviserades brytningen när dynamiten introducerades, samtidigt som staten överlämnade gruvan till privata bolag. År 1908 upphörde den huvudsakliga brytningen av silver och 1962 stängdes den sista silvergruvan i Sala.

Informationen och bilderna är hämtade från Sala Silvergruvas fina hemsida. Där kan du läsa mer! Fotograf: Jan Storm.