Besöket i Sala silvergruva.
Till höger ser du en översikt av den gigantiska gruvan. Den har alltså till största delen grävts ut för hand, genom att man fraktade dit ved som staplades mot gruvväggen som fick brinna över natten (därför fick de gräva en massa ventilationshål också...)
När gruvarbetarna kom tillbaka morgonen efter och elden slocknat, hade berget luckrats upp så pass att man kunde hacka sig 10 cm längre in - och så fortsatte det i 400 år.
Haja vilket jädra arbete. Man har det inte så illa iallafall, eller hur?! :O
He,he här ser du mig i hjälm, skyddskappa och hela molevitten, på väg i hissen, 165 meter rakt ned i jorden. Jordskorpan lär visst vara ca 25 kilometer tjock, så det var en bit kvar tills det skulle börja hetta till under fötterna.
Nere i gruvan var det... mörkt. Och kallt: 2 grader, året om. Här nere levde även hästar som släpade på uthuggat blyglans... De fick komma upp på bete 2 gånger om året...
Det går väl inte riktigt till på det här sättet längre, när man bryter silver. Hur som helst är jag glad att jag slipper den biten...