Säg vad en man utan hjärta inte kan.

 
 
När jag började skriva mina egna visor för många många år sedan, var det tack vare Lisa (och Cornelius).

Den här skivan är, förutom min egna, den käraste skivan jag har.

Efter den målade jag fönsterkarmarna klarblå. Och så tog jag min ljusblå folkvagn och åkte och köpte en begagnad gitarr.

Det var i mitten på nittiotalet. Jag var i början av tjugoårsåldern och hade just flyttat, på egen hand, till Köpenhamn.

Klicka på bilden.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0