M925-bloggen!

When a man is tired of London, he is tired of life, for there is in London all that life can offer...

Min vän Chris väntade med vespa & extrahjälm på Liverpool Station. Vi tutade iväg till hans brors vinbar & restaurang "Vinoteca" på St. John´s Street.  Good heavens, rödbets-soppan var inte av denna värld, så len. Härlig färg på läpparna gav den också. Jamie Oliver kommer visst hit på lunch med jämna mellanrum, så ja, ni hajar nivån : )

   
Upp på vespan igen för en tur till TATE Modern, som ju är inrymt i en gammal elektricitetsfabrik, just intill Thames strand. I den gigantiska turbinhallen står för ca ett halvår framåt den danske konstnären Carsten Höllers jättelika rutschkana, man kan alltså rutscha ned mellan de olika våningarna!  (fullbokad för resten av dagen, till Chris stora lättnad!)

Förstå mig nu rätt, Tate i all ära, men hallå, Magritte, Klein, Picasso, Dalí, Léger, Kandinsky, Matisse.... gäsp, har vi sett dem förr??? (om inte annat så är de sönderexponerade på IKEA...) Visst var det fler än dem representerade i den sju våningar höga museibyggnaden, men är det inte dags att omdefiniera "modern" konst snart?? 

Den temporära huvudutställningen "Gilbert and George" med gigantiska, sprakande verk med anknytning till aktuella teman som terror, var spektakulär, men hade nog berört mig mer om jag hade varit britt och haft förståelse för de interna kopplingarna. Ett för mig nytt och spännande möte var det med konstnären Tacita Deans enkla, dramatiska motiv målade/textade med "krita" på stora "svarta tavlor".  Själva idén är oftast det som rycker tag i mig.

Det allra bästa konstverket, enligt mig, fanns dock allra längst upp, i baren på sjunde våningen: vilken utsikt över Thames, St. Pauls Cathedral och London! Den utsikten skulle jag gärna ha från mitt vardagsrum!!!